Fall
Tänkte väl att om jag parerar lite med bordet bakom så står nog stegen kvar.
Det gjorde den inte.
När jag kravlade mig ned de första stegen kände jag att stegen liksom fortsatte. Med mig på. Tänkte spontant att det här går ju inte. Om jag följer med stegen ner så dör jag ju. Så jag kastade mig fram, försökte få grepp om någonting som inte fanns. Kasade ned genom hålet.
Fick tag om kanten. Hängde där och dinglade ett tag. Tänkte att det här var ju inte så jävla bra. En halv sekund funderade jag över om jag skulle klättra upp eller falla ner. Sen släppte jag taget.
Minns inte riktigt själva fallet. Minns bara att jag slet av mig alla mina kläder. Tänkte att om jag är trasig så måste de av när jag ännu kan. Det måste underlätta. På något sätt. Sen la jag mig ner på golvet. Kände efter om jag var hel. Rimligt hel ändå. Rimligt.
Det gjorde den inte.
När jag kravlade mig ned de första stegen kände jag att stegen liksom fortsatte. Med mig på. Tänkte spontant att det här går ju inte. Om jag följer med stegen ner så dör jag ju. Så jag kastade mig fram, försökte få grepp om någonting som inte fanns. Kasade ned genom hålet.
Fick tag om kanten. Hängde där och dinglade ett tag. Tänkte att det här var ju inte så jävla bra. En halv sekund funderade jag över om jag skulle klättra upp eller falla ner. Sen släppte jag taget.
Minns inte riktigt själva fallet. Minns bara att jag slet av mig alla mina kläder. Tänkte att om jag är trasig så måste de av när jag ännu kan. Det måste underlätta. På något sätt. Sen la jag mig ner på golvet. Kände efter om jag var hel. Rimligt hel ändå. Rimligt.
Längst in
Visste du att det finns en klänning i hennes garderob som hon bar när ni först träffades. Den ligger nedtryckt i en låda långt in. Den luktar fortfarande lite rök. Efter all denna tid. Hon hittade den när hon rev ut hela skiten ikväll. Rök och svagt av parfym. Hennes eller din vet hon inte längre. De var ganska lika.
Den hänger inte med de andra klänningarna.
Den är svart och har spets över ärmarna. Längst ned en kant som markerar var den slutar eller börjar. Beroende på hur man tar av den.
Visste du att hon fick lite ångest i sitt bröst när hon höll klänningen mot sin kropp ikväll? Svårt att sätta fingret på varför. Men du kanske borde prata med henne om det någon gång.
Hon sa ingenting till mig när jag ringde. Hon pratar aldrig om dig med mig. Men jag hörde att det var någonting i hennes röst som vibrerade till. Någonting som skar.
Hon låter så hård då. Har den tendensen. När rösten inte riktigt bär vad hon vill berätta. Det är inte meningen. Och jag vet att hon hatar att låta hård. Så hon håller hellre ihop och är tyst.
Visste du det?
Om klänningen längst in I hennes lådor alltså?
Den hänger inte med de andra klänningarna.
Den är svart och har spets över ärmarna. Längst ned en kant som markerar var den slutar eller börjar. Beroende på hur man tar av den.
Visste du att hon fick lite ångest i sitt bröst när hon höll klänningen mot sin kropp ikväll? Svårt att sätta fingret på varför. Men du kanske borde prata med henne om det någon gång.
Hon sa ingenting till mig när jag ringde. Hon pratar aldrig om dig med mig. Men jag hörde att det var någonting i hennes röst som vibrerade till. Någonting som skar.
Hon låter så hård då. Har den tendensen. När rösten inte riktigt bär vad hon vill berätta. Det är inte meningen. Och jag vet att hon hatar att låta hård. Så hon håller hellre ihop och är tyst.
Visste du det?
Om klänningen längst in I hennes lådor alltså?
Berlin
Nästa vecka åker jag till Berlin. Vi ska bo i en lägenhet tillsammans en bit från tiergarten. Vårt första gemensamma boende. Efter 9 år. Äntligen.
Jag ser bilder inom mig hur vi ska laga mat om kvällarna. Röka nere på gården. Lyssna på musik och prata hela nätterna. Upptäcka nya ölsorter. Nya äventyr.
frances Ha
Ser en svartvit film.
Om en kvinna som tappar fotfästet.
Och förlorar de bitar som liksom är hon. Hon befinner sig i situationer där människorna runt omkring henne är så jävla vuxna. Och hon snurrar in sig i sina kreativa tankar.
Hon sätter sig på ett flyg till Frankrike. Och säger Fuck You till ansvaret. Fint.
flyktig eufori
Det är nästan som sommar idag.
Och jag känner dina andetag mot min hals.
Och skuggorna spelar över ögonlocken.
Och de har som tagit det vackra ur en målning.
Ur en film och ur våra liv.
Och gjort den här stunden till allt det.
Om jag kunde frysa tiden
så hade jag inte valt att göra det nu.
Trots allt.
.
Jag borde sätta mig på ett tåg nånstans.
Och hoppas att jag inte hamnar vilse.
Behöver känna att jag lever.
Kanske inte gör nåt ändå.
Om jag hamnar lite vilse.
Det finns väl värre saker.
Som vardagen till exempel.
Den malande, malande vardagen.
Kul att se dig.
Det är ett tag sen nu vi sågs.
Nästan så man börjat tvivla.
Om vi ens varit under samma himmel.
Det är plötsligt overkligt.
Att andas samma luft som du
Vi som delat allt med varandra.
Som levt i symbios under allt annat.
Är som främlingar inför de andra.
Och de har föreställningar
om vad vi har gjort mot varandra.
Med varandra.
Och jag vet att de har bilder på det.
Som jag inte vill se.
Du behöver inte säga.
Jag vet ju ändå.
Hur jävla mycket du behöver.
