....

Nu kom regnet.
Och jag hör det smattra mot takplattorna.
Det är det fina med att bo på takvåningen.

Det fina med att bo här.

Och igår satt jag ute i gräset med Ann.
Och drack iskaffe och åt gyllenbär.
Bara för att.
Sen plockade jag några prästkragar och gick upp.


Stanna

Jag såg en ung kille bli sparkad i ryggen en gång.


Och vi vet ingenting.

Någon försöker spränga världen.

Någon vill kliva av.

Och vi går i samma jävla spår men vi vet ingenting.

 

Den där sekunden när hela kroppen bara sluter sig.

 

Vi begraver oss själva i oväsentligheter.

Och vi har glömt varifrån vi kom.

Några säger att de vet vad som händer när man dör.

Han liksom slog i asfalten.


De säger att man ser ett ljus.'

Ni vet ingenting.

Ett trick för att hålla oss kvar.

När någon vill spränga världen.

Och någon vill kliva av.


Omhändertagande

Idag tog jag hand om mig.
Det behövde jag.

Innan man får ta hand om sig
så måste man ta hand om andra.

Städa kattlåda.
Mata katter.
Klappa katter.
SÅ. Färdig.

Sen la jag ner två timmar på att stekta potatis och korv.
Vilket kanske låter mycket.
Men då var den också kärlekad.

Och sen åt jag det med ett sånt däringa ägg.
Som bara är stekt på ena sidan.
Så man kan doppa potatisen i äggulan.

Ja.

Som jag alltid åt på skytte..paviljongen?
I Örkelljunga.

Ibland hade de banantårta till efterätt.
På det lilla efterättsbordet.
Den såg ut som en banan.
Och var fantastisk.
Åskar och jag kan knappt inte ens ha nått upp.
Så länge sen känns det.
Var det.
Kanske.

Men vi nådde.
Alltid.

Sen packade jag in mig i lera.
Såg en dålig film och klappade katt.

Filosoferade en skvätt.
Över en bok jag läste någon gång.
Eller sett.
Eller hört om.

Eller hittat på.

Bara togs om hand.
Av mig själv.


Hurra

Nu är det avgjort.

Nu har jag sagt upp mig från andra perioden.
Och det känns så bra.
Så fruktansvärt bra.

Imorgon ska vi träffas i en trädgård och dricka nån öl.
Och äta nån paj.

Och fira. Att vi stod ut.

Jag har bestämt mig

"De har lagt gift i gränden...
Och de har sockrat toppen..."


"Vi är många som är vakna nu.
Andas nästan ljudlöst.
Det blir rimfrost på rutan.
Ligger vakna under varsitt bord.
Allting är så tyst...
Fast vi bor i samma höghus."

"Dessa människor har väldigt svårt att lita på andra,
de mår psykiskt dåligt trots att de i dag lever ett normalt liv.
De vågar inte vara stolta över sig själva.
Inte ens på fängelser och ungdomsvårdsanstalter
behandlar man de intagna
på det sättet som
Hasselarörelsen
gör."

Balladen om K.

Här söver man ner ångesten
Här drogar man bort framtiden
Här finns inga krav
Här är allting bra
Man får sova sig in i himmelen.


Och de sa att jag var sjuk...
Jag var sjuk.


Jag är inte sjuk, inte sjuk
Jag är bara trött...
så oändligt trött

Men jag är inte sjuk.

Inte sjuk.

Sken

Där sitter de.
De skenheliga.
På sina piedestaler.
Och spottar.

Och fördömer.

Som vet allt.
Och kan allt.

Som inte svär.
Och inte super.

Aldrig varit i skuld.
Till någon.

Och alla har samma förutsättningar.

Säger de skenheliga.

Och fördömer.



Ett mellan tanden

Dag tre. Rökfri.

Folk bör ha överseende.
Men de viftar fortfarande med sina händer.
Och svär.

Vi får helt enkelt bara le.
Och säga. Ha en bra dag.

*Din sura fan*

Eller "Hoppas det går bra på mötet!"

*Din jävla snobb*

Vad som helst går bra att säga om man säger det mellan tänderna.
Och liksom skrattar.
Samtidigt.

Kimberley och jag körde 10 sekunders regeln.

Efter tio sekunder får man svära över den som varit otrevlig.
Då hör de inte.

Det fungerar inte längre.
Jag väljer Mellan-Tand-metoden istället.

"Ha en bra daaaaag"

*Bitch, bitch, bitch, bitch*

RSS 2.0