.


Tahrirtorget i Kairo.

Foto: Chris Hondros

Uganda

"En känd aktivist för homosexuellas rättigheter, David Kato, har mördats utanför hemmet i Uganda"
"Tidningens chefredaktör Giles Muhame säger till Reuters att han fördömer mordet -

eftersom de ville att regeringen skulle avrätta "förespråkare av homosexualitet",
inte att allmänheten skulle angripa dem:

- Vi sade att de borde hängas, inte stenas eller attackeras."


Jaha! Det var så ni sa.
Ja men... Dåså.
Då är ju allt helt okej.
Vad skönt.

Ett litet missförstånd bara.

Och folk tyckte Sarah Palins Dödskarta var någonting att bli upprörda över.
Fast det är klart...

De vet väl förmodligen inte var Uganda ligger. 



Personligt Påhopp mot en hel by.

Idag åkte vi bussen mot Bjuv.
Jag lovar.

Det måste vara någonting med generna?
Någonting som har gått lite snett?

Bjuv är Sveriges Texas. 

Där männen blir män när de fått in sin första prilla under läppen.
Där männen blir män när de fått på sig sin första kepa.
Och får såna där slitna snusringar på bakfickorna.
Och kvinnorna blir kvinnor när de åkt i männens a-traktorer.
Jodå.
Jag vet nog hur det går till i Bjuv.

I Bjuv sitter man vid nån grill.
Och snusar.
Mest hela dagarna.

Och alla dessa... Alla dessa Bjuffsingar.
Ser ut på ett speciellt sätt.

Men hur som haver... 


... Anna Anka är också från Bjuv.


I rest 

My

Case

Grumpy old men

Jag har ÄNTLIGEN fått ner
Griniga Gamla Gubbar 
BBC:s serie om griniga gubbar som mest sitter och ja...
grinar helt enkelt.

Den är fantastisk! 



Humdidum




www.Svenskafilmerna.blogg.se






Knyttet och Skruttet

Det var ett tag sen jag skrev ett sånt däringa riktigt rörande inlägg.
Ni vet ett sånt där som får nackhåren att krulla sig.
(Krulla sig. Det är ett uttryck som låter så fruktansvärt äckligt.)

Men jag har liksom inte haft någonting nackhårskrullande i mig på sista tiden.

I natt låg jag och högläste "Vem ska Trösta Knyttet" för min sambo.
Jag tror nog att han tyckte att det var lite fint. Jo då.
Jag själv tyckte det var så fint att jag grät en skvätt.
"Herregud! Vilken inlevelsefull berättarröst!" tänkte jag och kunde se mig själv
sitta i soffan med framtida små barn och läsa typ Momo.

Precis som mamma gjorde för mig och brorsan när vi var små.
Jag förstod för övrigt inte ett skit av den boken när jag var liten.
Ingenting. Till och med att hon hette Momo ställde till det för mig.
(Mormor? Nää... Momo... Mormor...?)
Men det gjorde ju ingenting. 

För det var ju en sköldpadda med. Det var roligt!
Sköldpaddor är i regel roliga.
Nästan lika roliga som Myrkottar. 
Men bara nästan.
(De säger att det heter Myrkott. En myrkott flera myrkottar?)

Hur som haver. Så Tröstade vi Knyttet igår och sedan googlade jag snabbt upp Mårran.
Varpå sambon utbrister "HON HAR JU INGEN SVANS!" 
Svans? Vadå svans, tänker jag. 
"KNYTTET BET HENNE I SVANSEN! MEN HON HAR INGEN SVANS!"
Klart hon har svans. Men den är ju bakom henne.

Ibland får man ha överseende med sambosar. Som inte förstår att svansar
I regel sitter bakpå saker. Och inte är placerade på magen.
Jaja.

Knytt och Skrutt mår bra i alla fall. 

Och ... Är aldrig rädda mer!

Ni vet hur mycket jag älskar Pellefanter?

"Det är som ett gift
För en gammal eskapist."
Idag hade vi besök.
Fick se filmer och videos.
För de hade varit i Thailand.
Och åkt elefant.

Jag fick en tjusig plånbok.
Öppnade den.

ELEPHANT LEATHER.
.... Man ba...
Typ...
...Ah...

Twittra

Om man inte orkar göra långa inlägg. Utan bara berätta vad man tänker på.
Och inte har Facebook. Eftersom Facebook typ äter upp människors liv...

Så är Twitter rätt bra!

http://twitter.com/myrkotte

Hurra va!
 

"Hellre äta gröt tillsammans än fläskkotlett ensam."

"Man skulle kunna säga att vi människor är som gröt.
Först är vi havregrynen, vi är små... torra, sköra, ensamma.
Men sen kokas vi ihop med de ANDRA havregrynen och då...
Blir vi mjuka...

Vi kokas ihop så att det ena grynet det kan inte skiljas från det andra.
Vi klibbar ihop och.. Ja nästan upplösta!
Men tillsammans blir vi en stor gröt...
Som är varm, god och nyttig.
Ja.

Och ganska vacker också!
Jag tycker faktiskt att gröten är... vacker.
Ja då är vi inte längre små och torra och isolerade
utan istället har vi blivit varma och mjuka och sammanklibbade!
Blivit en del av nånting som är större än vi själva!

Och ibland... Så känns ju livet som en enda stor gröt också.

Tycker ni inte det?"


Ur Filmen "Tillsammans" 2000.


RSS 2.0