Cynisk jävel

*Pet, pet*

Och där sitter en ung man med massa skägg.
Kanske en aning hög. Kanske inte.
Vad spelar det för roll.

"Du... Jag måste få fråga dig... Tror du att kaffe blöder?" frågade han.

"Kanske de som plockar kaffet?"

"Mja... Men... Kaffet. Fundera på det! Jag har gjort det i tre år nu."

"Jaså? Oj, vad jobbigt?"

"Mjo, fast avslappnande också. Nu ska jag av!"

"Jaså! Hejdå!"

"Hejrå!"

Och folk tittade på mig som vore jag smittad.
När han gått av.

Jävla fördomsfulla svin.

Jag borde bli förbjuden.
Att ha i möblerade rum.
Jag borde ha en text över ryggen.
Som berättar att jag är farlig
att träffa på.

Jag borde bli förbjuden.
Att ens se på.
Det kan vara skadligt.
Utan instruktioner.


Vi går över den gränsen.

Idag förnyade vi kontrakt...
Några föll bort.

Men jag fick vara kvar.

Jag förstår nästan inte varför.

Som vaknat på morgonen och känt:
"Nej idag vill jag inte mera..."

Och kommit hem och känt:
"Nej imorgon vill jag inte..."

Men jag har fan i mig gått.
Och tagit på mig masken.

Masken som ler så man får ont i käkarna.
Som liksom ibland fastnar i halsen.

Jag känner mig som en hycklare ibland.
Ganska ofta.

Jag ska ge ut en bok.

Som heter Mitt Liv Som Värvare.

Var så säkra.
Där ska de konstigaste mötena finnas på papper.
De mest absurda tankarna.
Och ni ska få läsa det.

Ni ska få läsa allt.

Vadfalls?
"Förlovningsmiddag"?
Vad innebär det?
Mat?
Ja tack.

Vadfalls?
Rödvin?
Ja tack!

Ett glas till?
Ja tack!

Vadfalls?
Jobba imorgon?
Inte förrän klockan tolv!

Ett glas till...?
Ja tack!

Att få någon som tror att Jesus ska komma och rädda världen.
Och menar att vi inte kan göra någonting åt utanförskapet.
Eftersom Jesus ska göra det.

Att få honom eller henne att ÄNDÅ vilja hjälpa.

Det kallar jag fan i mig Pondus!

Jodå!

Sen att vi båda blev attackerade av en man som ville...

"Walk with you... And talk. Just for an hour... Yeees?"

"Sorry. I have a job to do here!"
"Yees... After job....?"
"It's my boyfriends birthday today! I have to walk and talk with him after my work is done! :D "
".....Ok...."
"But you have a nice day now!"
"Yees...."

Men det VAR ju sol. Och det kom ju människor som sa

"Tack för att du frågade så fint!"
Och andra trevliga saker.
Som innefattade orden "Beundransvärt." "Sol." och "Hurra!"

Det övervägde liksom alla "Nej för fan." och handviftningar.

Idag invaderade jag Lunds gator.
Jag och regnet.
Tillsammans. Ett.

Det satt en man på ett elskåp.
Med en gitarr.

Och sjöng. Jaja, sa jag.
Jaja.

Det sitter alltid män med gitarrer.
Överallt.
Och sjunger.

Sen blev han tyst.


"In kom en gammal knarkare på Klara polisstation..."
Och såg på mig.

Jaha? sa jag. JAHA?

"Hans skor var våta och hans ögon kalla."

Hurra! sa jag. HURRA!

Och rusade fram. Med bestämda steg.
Mot mannen.
Och sa "Hurra!" och la alla mina mynt på hans lilla tygbit.


I tyst samförstånd.

Slöts en pakt.
Som idioterna inte såg.
Men som jag kände.

Starkt.

Och därefter fick jag tag på dagens första och enda dam.
Som ville hjälpa.

"Hej! Kan du ge mig lite av din tid?"
"Nej aldrig i livet!"
"Okej! Vad FIN du var idag förresten! Ha en jättetrevlig helg!"


"Hej! DU ser ut som en solidarisk människa!"
"*skakar frenetiskt på huvudet*"
"Inte det?"
"*skakar ännu mer frenetiskt på huvudet."


"...Så det är det vi sysslar med!"
"Det låter bra det ni gör. Men hitta någon med större hjärta än jag!"


"Det låter fint det där. Men jag tänker inte skriva på nåt. Jag är på nöjestripp!"
"Ja gud. Ja DÅ ska man ju inte tänka på knarkande ungdomar! Ha en jättebra dag nu!"


"Hej! Får vi prata med dig en liiiiiten liiiiten stund?"
"Nej!"
"Okej. Men ha en jättetrevlig dag!"
".... Vad ville ni...?"

"En vacker dag emelleritd tog jag min första sil då öppnas mina ögon och jag skådar
Bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil... och bor och dör och äter i en låda!
Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin som sprang iväg och köpte sig en fylla!
Jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin som jag hade i små kapslar i en hylla"


Så... Det här jobbet är rätt tufft för mig.
När det kommer fram en missbrukare. Och tror att jag föraktar honom.
Det är det sista jag gör.

Jag känner mig som en hycklare.
När jag måste täcka över deras logga.
Och gå iväg.
När jag ska röka...

Jag träffade en rasist idag.
Först blev jag tyst.
Sen höjde jag rösten.
Och sa att det du säger nu...
Gäller inte alla.

Hon blev tyst. Och sa Nej...
Har någon vågat säga någonting innan?

Jag träffade en man med brutalt mycket skägg.
Som bara ville prata.
Som blev glad. Över att bli stoppad.
Han hade inget möte att gå till.
Han hade inte bråttom.

Hans vänner hade dött av droger.
Och överlevt droger.
Han tackade. Tackade. Tackade.
Vi med. Tack. Tack. Tack.

För att du gav oss tiden.

Träffar så mycket människor.
Så många intressanta människor.

De som tigger pengar. Och jag inte ger.
Tror att jag föraktar även dem.
Det gör jag inte.

Inte alls.

Jag har fått lära mig att man sopar problem under mattan då.
Det löser ingenting. Han överlever dagen. Och du överlever veckan.
Då det dåliga samvetet tystats.
Men sen?

Erbjuda hjälp till socialen.
Annars önskar jag dem en trevlig dag.
Eller pratar en stund.

Tack. Säger de ibland.
Och jag tack.

För att du gjorde min dag.
Lite... Lite... LITE trevligare.

"En del är så rädda
för att mista det dom har!
Du vet dom gör allting
för att kunna ha det kvar...

Andra blir till svin
för att göra mamma glad
men borgare se upp!
jag är en törstig nomad!"

"På lyckliga gatan
går bankmän på rad...
I deras ögon
ser jag börskursens ras
så att alla trillar av...
I natt ska jag försöka...
på gatornas estrad..."



"Här arresterar snutar...
alla som inte vet...
varför Jorden aldrig slutar
snurra uppochner.

Men det är min hemlighet!
Och det är bara Jag som vet
atombombsrecepten
och varför knarkare ler!

Jag vet! Jag är förbjuden,
av rikets högre män...
Och Jag vet dom skickar brev
till djävulen"

Jag har ju hittat thåström liveframträdanden! 
Massa! Av dem!

Och ikväll ska jag och Magnus ge oss på att göra en riktig... 
En riktig bearnaisesås! Jorå! Det ska nog gå bra det!

Har märkt att jag är en uppmärksamhetsnarkoman.
Vad gör man åt det... Egentligen?

Jag. Här. Rampljus. Här.
Mystisk. Jag. Tilltalad. Aldrig tilltala.
Tilltala på annat sätt.

HÄR. JAG. NU. ALLTID.

På scen. Hela tiden. Blickar.
Ljus. Här. Mig. Min. Mitt.

Allt.

Alltid.

Mitt.

Mitt egos förtvinande växande.
För allas. Skull.

Er skull. Min skull. För överlevnad.
Se. Mig.

Insåg ganska snart.
Att det är onödigt att lägga ner.
En och en halv timme på en köttfärssås.
Till penne gratäng.
När man är sjuk. Och inte känner smaker.

Hanna...
Välgöraren...

Vaknade en dag.
Trött på skiten.

Bestämde mig för att skänka mina möbler till loppis.
Bestämde mig för att skänka mina elektronikprylar.
Mitt porslin. Mina stekpannor. Mina allt.
Mina minnen.

Hanna...
Välgöraren...

Vaknade en dag.
Trött på skiten.
Och vi bokade en tid.

Inavel.
Grövsta sorten.
Borde vara förbjudet.

Malmöiter med fem generationers inavel.
Kommer in i min lägenhet.
Och jag känner att väggarna kryper mot mig.
Tätare... Tätare.

In kommer de.
Med sina två barn.
Alla lika stora som hus.
Stånkande.

Gnällande.
Jag vill hem klockan sex.
säger hennes man.
Det blir körigt det här.
säger hon.
Vi ska ju till tippen först.
Jo... Ja...

Sätter sig i min soffa.
Utan att fråga.
Breder ut sina arslen över mina kuddar.

Hanna välgöraren.

Känner hur deras atomer och molekyler kväver min hud.
Säger att de inte har tid.
Vill ha lägenhetsnyckeln.
Är ni helt körda? Tänker jag.
Men munnen pratar om andrahands uthyrning.
Hon blir förolämpad. Menar att hon är företagare.
Det är min bror också, tänker jag.

Vad ger det för garantier?
De åker.

Ringer Maja.
Säger att de våldtagit mig.
Våldtagit min ärlighet. Min människosyn.
Min tro. Hon säger att de våldtagit min givmildhet.

Hanna välgöraren.

Besudlat.
Kommer tillbaka.

Jag ringer Sanne. Hon kommer. Vi slåss tillsammans.
Tills våra händer blöder. Och klackar in i ögonhålor.
Va? Nej.

Vi bär ner skiten. Vi bär ner skiten tillsammans.
Vi gör det till en lek. Vi kastar kuddar på varandra.
Vi skrattar dem i ansiktet när de gnällt på att soffan är för tung.
Vi bär den. Tillsammans. Och skrattar. En barnlek. skrattar vi.

Jävla idioter.
Skrattar vi. I deras ansikten.
Trots att de inte hör.
Hoppas jag de förstår.

"Vilka tjejer." säger de.

"Vilka inavelssvin..." skrattar vi.


Inga garantier.



"Släpp aldrig in dom här

och ge dom
inga nycklar till mig

ge dom inga nummer som jag har
säg att du inte vet"

Nu har jag ringt en loppis som tömmer lägenheten på fredag.
Fältstudien är nästan helt färdig.
Hemförsäkringen uppsagd.

Solen skiner.
Katten kurrar.

Och när man sitter här. I mitt nya hem.
Och tittar sig omkring.
Så känns det så hemma det kan bli.

Och tanten som sitter nedanför på sin rollator.

Och duvan som bor på hustaket bredvid.

Och doften av nyklippt gräs letar sig in genom fönstret.