Kul att se dig.

Det är ett tag sen nu vi sågs.
Nästan så man börjat tvivla.
Om vi ens varit under samma himmel. 
Det är plötsligt overkligt. 
Att andas samma luft som du
 
Vi som delat allt med varandra. 
Som levt i symbios under allt annat.
Är som främlingar inför de andra. 
Och de har föreställningar
om vad vi har gjort mot varandra. 
Med varandra.
 
Och jag vet att de har bilder på det. 
Som jag inte vill se. 
 
Du behöver inte säga.
Jag vet ju ändå. 
Hur jävla mycket du behöver.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0