Fredag

När jag vaknade idag regnade det och åskade.
Bara en åsk. Men det åskade.
Nu skiner solen.

Jag hade en ganska märlig dröm.
Jag sjöng Duett med poeten.
Vi vandrade längs en väg.
Och han hjälpte mig upp ur diket.

Och hans händer var lätta.
Och starka.

Och vi skulle åka till stockholm
för att sjunga.

Men fick stanna till på vägen.

För det fanns en gammal dam där.
Och hon var mycket bitter.

Hon hade liksom tappat bort sin man.
På något sätt. Och teet var kallt.
Det var kallt redan från början.

Men vi hittade honom.
Och lämnade tillbaka honom.
Han hade liksom bara gått vilse en stund.

Och jag minns hur jag begravde ansiktet i poeten.

Och hur jag fick det.

Och hur glada alla var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0