Cynisk jävel

Ni vet det här med dagarna... Igår tog nog priset.

Först skulle jag intervjua en tjej i kristianstad.

Men när jag satt på tåget ringde hon och bokade om till Måndag.
Flitig som jag kände mig tänkte jag att det är lika bra att jag åker in till kristianstad och plockar undan lite i lägenheten eftersom det ska komma kontrollanter dit på tisdag.

Så far jag iväg och efter dussintals försenade tåg och bussar så kom jag iaf hem.
(Efter att ha blivit attackerad av en alkis i hässleholm och förnedrad av ett blont kassabiträde såklart )

Väl hemma i lägenheten klompade jag in. Öppnade min post och tänkte att jag skulle se om det fanns någon mat i frysen.

Klaffs.
lät det
Klaffs klaffs klaffs.

Och jag tittade ner. Och hela köksgolvet var en sjö.
Och vasken var översvämmad.
Detta bemötte jag med att slänga massa kläder, som skulle skänkas bort, på golvet och försöka torka torka torka torka !

Frenetiskt! Desperat! Viskande "Nej nej nej nej... Nej nej nej. Inte nu. Inte nu. Försvinn försvinn..."
Likt en mördare som försökte få bort blod! Det var hemskt.
Jag kände mig så smutsig...

Inga handdukar hade jag heller eftersom jag har flyttat det mesta till Staffanstorp.
När jag väl fått bort vattnet i köket (10 toapappersrullar, fem tröjor och två lakan senare) tänkte jag att jag skulle ringa och säga att det varit en liten översvämning. Ingen större skada förhoppningsvis.
Det kändes som det mest rationella.

Tills jag kom ut i vardagsrummet.....
Och golvet...... parkettgolvet.... hade ätit upp massa vatten och blivit totalförstört.
Bara ätit det. NOM NOM ! Hade parkettgolvet sagt. NOM NOM !

Någon gång mellan tisdag kväll och fredag förmiddag.
Hade någonting bestämt sig för att gå fruktansvärt snett.

Så jag fick panik och tänkte
"Jahapp, nu kommer jag få betala hundra tusentals kronor och alla kommer vara arga!
Jag orkar inte, jag orkar inte. Jag rymmer. Jag säger att ingenting har hänt. Jag lägger mattor på parkettgolvet!"

Mina tankegångar påminner glatt om en kriminell kvinnas. Jag vet.

Så ringde jag felanmälan.

De skickade hit en man som först försökte övertyga mig om att jag glömt kranen på!
Och i panik kände jag att de aldrig kommer att tro mig när jag säger nej!

Då skulle den ju vara på när jag kom HEM och det var den ju inte! menade jag.
"Har du en katt!?" sa han "För de kan komma åt kranarna!"  
Jag sa att jag hade en katt men att den bodde hemma hos min sambo sen flera veckor.

Han var förundrad över skadorna.

Sen öppnade han upp en bräda i skåpet och insåg att allt var vattenfyllt. Och det har kommit till grannen under.
Han var fortfarande inte övertygad om att det INTE var mitt fel...
Tills han öppnade kökslådorna och såg vattnet och utbrast

"Men... Men det här är ju AVLOPPSVATTEN!?? Det är ju MOROTSBITAR I!?"
"Ja... " sa jag.

Så sa han att han aldrig sett nåt liknande och att allt var helt förstört. Allting under. Hela golvet. Allt.

Så stackars jag började nästan gråta och frågade genom korta ansträngda andningar om hemförsäkringen kan täcka det här.

"Men lilla du. Nej men du. Det HÄR är ju inte DITT fel. Det är stopp i stammen. Så när de spolat där uppe... Så hade det kommit ner till dig...  Det behöver du inte bry ditt lilla huvud om. Du...   "


Sen sa jag helt förstörd till den killen "Ja! Jag ska ju ha... kontrollanter här ... på tisdag!"
"Ja! Men det är ju JAG  " sa han "Haha! Det kommer bli dyrt för dig!

Du har ju vatten i alla lådorna   "


(För övrigt fick jag inte jobbet.
Citerar maja Vad vill de HA för folk då. )