Cynisk jävel

Nej hörrni.
Det var bättre förr.

När Peter Harryson hade Så ska det låta.
Och Rederiet fortfarande gick på tv.
Och folk visste vilka Ebba Grön var.
Utan att fälla kommentarer som:
"Meh! Du hör ju att det är en KILLE som sjunger."

FÖRR I TIDEN
NÄR GALENSKAPARNA GICK PÅ TV!
NÄR KNATTARNA LÄT PRECIS SOM FARBROR KALLE!
NÄR INGEN SA "Vem är Bob Dylan?"
När det inte fanns någonting som hette Disney Channel...

När man sprang runt i skogen istället och låtsades att man hade en häst.
Sen kom ens kusin och man sa att det fanns hästar här.
Och då skaffade hon också en häst!
Så tog man varsina rep och sprang ut i skogen. Och red.
Sen ställde man in hästarna i hönshuset när man var klar.

Minns ni det? Att man gjorde så?

Och sen ute i skogen så hade man blivit strandsatt med sin bror.
Och man var Robinson Crusoe!
Och hittade en gammal sönderrostad ställning och knöt fast laman i den!

Sen lånade man en bok om hur man klarade sig i vildmarken på biblioteket!
Då sprang man ut och byggde en liten koja av grenar och skulle verkligen överleva!
På liv och död!  Och man hade ingen mat och skulle äta skogssniglar!
Fast man gjorde det inte. Det stod ingenting om det i boken vad jag kan minnas.
(Boken dog för övrigt. Den låg kvar i kojan när det började regna.
Vi hittade den flera månader senare vill jag minnas. Biblioteket = Oglada)

Sen råkade vi titta på Toy Story.
Och byggde en egen verkstad ute i garaget.
Där vi byggde om våra leksaker. Sågade och hamrade.
Precis som den där elaka pojken.
De blev läskiga.

Och så undrade de varför jag inte lekte med de andra barnen i skolan.
Varför jag inte ville springa runt och leka "Lejon och Antiloper"
Vilket gick ut på att en grupp sprang och jagade en annan grupp.
Hela tiden skrek man högt.
VAFAN VAR VITSEN I DET!?

Så kom de och sa att jag var ensam.
Att jag ville vara med och leka.
Jag ville inte vara med och leka.

Ingen kunde MÄTA sig med mig själv och Åskar i lekar...
De där dumma, dumma barnen i skolan bara lät och sprang.