Men åh.

Tips: Om man haft en heldag i skolan med politik.
Svara då inte när det ringer.
För då kan det hända att det är en man där.
Som är blå och ska argumentera.

Han hävdar att alla har lika förutsättningar.
Jag hävdar att vi inte har det.
Det hjälper inte.

För han menar att de som inte är något inte har kämpat.
Att de är lata.

Jag säger att vi föds.
Sen kommer vår uppfostran. Vår familj.
Vår skola. Våra lärare. Vårt umgänge.
Samhället sätter sina spår.

Han tar tillbaka. Säger att vi inte har samma förutsättningar.
Men menar att vi kan SKAPA våra förutsättningar.
Kan vi det?

Jag sa att det skulle kännas svinigt om jag hade inställningen:
"Skyll dig själv, din late fan!" Med tanke på den väg jag valt att gå.
När jag sitter där, med klienter. Vad ska jag säga då?
"Jaha ja! Nu har Fru Bengtsson inte ansträngt sig igen! Din lata fan."
Eller:
"Nejru! Herr Svensson! Sluta upp med knarket, din jävla pundare."

Han säger att om man kämpar så finns jobb till alla.
Vad gör man då? När argumenten tryter?
Och tröttheten tar över?
Jo, man går till sin pappa:

"Finns jobb till alla?" säger man då. Lite trött.

"Klart det inte finns! Då skulle ju kapitalismen rasa!
Därför att det behövs en viss del arbetslösa
för att hålla nere löner och annat, det är inbyggt"

Det känns lite roligt att prata med sin pappa när han säger så.
Man blir lite stolt.

"De blå ljuger." fortsätter han sen.

"Alla kan inte bli egna företagare!
Och vad skulle de hålla på med då? Sälja? Sälja vadå?"

Han säger också att det pratas om att skatta för att man har maskiner.
För att vi har så mycket maskiner. Och inga riktiga människor längre.
Jobben försvinner ?
Men vi måste ha råd att ta hand om våra barn.
Och våra gamla.

Bryr vi oss OM våra barn och gamla?
De kan väl klara sig själva?
De har väl också den egna viljan. Och får sköta sina egna liv.
Bäst de kan. Det är väl inte ditt problem. Herregud.

"En känd "såsse" sa en gång att vi kan ju faktiskt inte hålla på
med att sälja skortor till varandra"

Jag är förvirrad. Känner mig liten och rädd.
Förstår inte vad som händer.
Vad som hänt.
Förstår inte vad de vill med oss.
Vad vill ni?
Känns som att vi inte finns.
Och det är vårt fel.

Kommentarer
Postat av: Fadren

Mycket stolt över att bli citerad är jag!

2010-03-23 @ 08:44:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0