Skalbearbetning Nr 1.
Och en kärna innanför skalet.
Det sägs att många människor har hårda skal.
Men ett sjukt gott hjärta.
Där inne!
Längst där, yttepytte litet, men ändå, där inne!
Det finns också de som verkar hemskt rara.
Hemskt, hemskt rara.
Men som egentligen bara vill bitas!
Massa hårt.
Jag började fundera på mitt skal.
För jag vet någorlunda hur jag är innerst inne.
Människor brukar väl snarare ha problem
med att veta vad som finns där inne?
Än där ute?
Eller har jag fel?
Kanske jag har.
Det kändes så när jag skrev det.
Spelar ingen roll.
Hur bemöter vi varandra?
Hur bemöter jag människor?
"Innan jag kände dig trodde jag att du var en riktig Diva!"
Sa någon en gång.
"Nejmen!?" sa jag. "JAG?"
Sen tände vi en cigg till och skrattade gott.
Men hur uppfattas jag egentligen?
Ytterst ute?
Alkoholister brukar ofta ta kontakt med mig.
Missbrukare i allmänhet.
Någon sa att det var för att jag påminner om en pundare.
Vadan detta?
Mentaliteten? Utseendet? Vad menar du?
(Det är ganska jobbigt att behöva prata med alla missbrukare.
Ibland vill man inte, ibland orkar man inte.
Sitta och berätta vilka (först 37, sen 10, sen 3) saker man skulle ta med sig till en öde ö.
Lite såhär måste det kännas för folk som är öppna för spöken!
Att de kommer hela tiden för att man inte vet hur man ska "stänga sig"!
Vet någon hur man stänger sig, snälla berätta.)
Pundare och Diva.
Där har vi två... Raka motsatser?
Eller kanske inte?
Innerst inne vill jag bara sitta vid hamnen i helsingborg.
Och mata maneter, äta glass och blåsa såpbubblor.
I solen.
Men det kanske inte är det första man tänker när man möter mig?
Att jag faktiskt vill det. Att jag faktiskt matar maneter.
Vad är det man tänker? Vad tänker ni om mig?
Det är svårt att bearbeta sitt skal när man inte vet hur man uppfattas.
Det känns ju jobbigt om man tror att folk uppfattar en fantastiskt.
Och ni bara skakar på huvudet och skrattar "Neeeheeeheeeheeej du!"
Så egentligen borde man gå ut hårt och anta att alla uppfattar en som en hemsk människa!
Fast vad skulle det göra för nytta?
Och varför skulle ni göra det?
Det vore väl att slösa energi, på min ära!
Jag är nog ganska avvaktande.
Och ganska sluten.
Till en början.
Sen lite vulgär.
När jag ges tillfälle.
Gillar provokationer.
När det passar.
Se hur ni reagerar.
Det är spännande!
Hur öppna ni är.
Hur humoristiska.
Lite skoj om ni blir rädda också.
Det kanske är ologiskt.
Men skoj!
Vill få veta om ni OCKSÅ matar maneter.
Innan jag kliver ur skalet.
Vilket skal?
Vad fan är mitt skal?
Hjeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelp!
är du säker på att du har ett skal? det kanske är för att du inte har så mycket skal utan det syns att du mest av allt vill sitta och mata maneter, alltså utgör du inget hot-du är en ganska lugn och tillbakadragen människa. och då kommer dom som inte brukar bli bemötta med annat än suckar & skäll och sätter sig bredvid dig. för dom behöver ju prata lite med nån ibland, dom också....
och är man "tillbakadragen", lite laidback, det kanske kan tolkas som att du är en diva av nån överkänslig/osäker människa som tror att du inte VILL prata med DOM?
vad vet jag, men du ville ju ha reaktioner från omgivningen!
Det är roligt detta, vi känner inte varandra egentligen, men jag gillar dig. Och just eftersom vi knappt pratat täker jag ge dig min syn. Take it or not (som en viss handledare skulle sagt). Ditt skal Hanna, ser tufft ut. Du ser ut att palla trycket, kanske därför pundarna chansar på dig?! Dina texter, som väl får tillägnas ditt inte visar en lite annan bild. En empatisk, ironisk ärlighet full av humor av guld! Om man gillar den sortens humor :) Allt gott! Ta hand om ditt skal, och det där innanför.
Åh! Jag gillar maneter! Jag gilla att hålla dem! Inte brännmaneter, dem bränns. Men vanliga gillar jag! Och bygga hagar till dem! YEY!
HAHA, jag måste tyckt om dig i gymnasiet. Du var nog den första jag pratade med, men så tyckte jag inte om Ida och Carro så av den anledning slutade jag nog prata med dig. Men så slutade du prata med dem och då var det helt fantastiskt, att jag kunde börja prata med dig igen :D
