Cynisk jävel

Nu har jag minsann läst förhörspapper och annat.

Jag tror...

Att han våldtog henne inne på toan.
Och han förnekade allt först för att det gör man lätt.

Sen erkände han och sa exakt samma saker som hon sagt i förhör.
Jävligt detaljerat.
Och att det var skönt att erkänna.

Sen plötsligt tog han tillbaka och sa att hon var med på allting.
Och hävdade att anledningen till att han kunde ge
en så detaljerad berättelse var för att HON berättat för sina kompisar
vad som hänt och sen har de berättat för honom.

SAMTIDIGT säger alla på skolan att hon berättat olika historier för olika människor.
Så då är ju inte det så troligt. Att han skulle kunna pricka så rätt.
Då ljuger ju antingen de människorna som hävdat att hon berättat olika saker.
Eller denne nu dömda man som säger att han återgett det hon berättat för andra.

Nåt utav det liksom.

Men så... Kommer han från en jättejobbig familjesituation som jag förstått det.
Med lite trubbel och kriminella människor i.
Och så ville han inte göra sin mamma besviken.

Och JAG får känslan av att mamman har säkerligen pushat honom att förneka allt.
För att hon inte vill att han ska åka dit. För de orkar inte ha mer sånt i familjen.

DÄRFÖR känner hon också ett stort behov av att "rentvå" honom på nätet överallt
och smutskasta tjejen. Ljuger sig till en sanning.

Innerst inne tror jag att hon vet vad som har hänt.
Och att allt bara är spel för gallerian!

Man anstränger sig inte så mycket, man REAGERAR inte på det sättet.
Om man visste att sonen är oskyldig. Då lägger man ner all energi på att verkligen...
Hålla på med själva rättsprocessen! Då sitter man inte och skapar grupper på facebook.
Det gör man faktiskt inte. Det har man inte tid med om man vet att ens son är oskyldigt dömd.
Vart ska det leda?

Det leder enbart till en hetsjakt där man övertygar obetydliga människor till att:
"Min son är VISST oskyldig!"
Att smutskasta offret och höja sin son. Leder ingenvart.
Mer än att döva sitt eget dåliga samvete.
Ljuga sig till en sanning. Få sonen att tro sig själv.