Cynisk jävel

Idag tog jag hand om mig.
Det behövde jag.

Innan man får ta hand om sig
så måste man ta hand om andra.

Städa kattlåda.
Mata katter.
Klappa katter.
SÅ. Färdig.

Sen la jag ner två timmar på att stekta potatis och korv.
Vilket kanske låter mycket.
Men då var den också kärlekad.

Och sen åt jag det med ett sånt däringa ägg.
Som bara är stekt på ena sidan.
Så man kan doppa potatisen i äggulan.

Ja.

Som jag alltid åt på skytte..paviljongen?
I Örkelljunga.

Ibland hade de banantårta till efterätt.
På det lilla efterättsbordet.
Den såg ut som en banan.
Och var fantastisk.
Åskar och jag kan knappt inte ens ha nått upp.
Så länge sen känns det.
Var det.
Kanske.

Men vi nådde.
Alltid.

Sen packade jag in mig i lera.
Såg en dålig film och klappade katt.

Filosoferade en skvätt.
Över en bok jag läste någon gång.
Eller sett.
Eller hört om.

Eller hittat på.

Bara togs om hand.
Av mig själv.