Första körskolan.

(Ja jag är 19 år och har inte tagit körkort än.

So what? Upptäckte jag när jag klampade in
och möttes av en äldre herre och två äldre kvinnor som satt och studerade stop skyltar.)

SMS säger mer än 1000 ord:

"Mrrr..."

"Hmmm... Glad Hanna
glad hanna glad glad glad glad"

"Nu står jag utanför och röker.
och har ont i magen."

"Dragan ska jag köra med,
Känns ju tryggt och så. :)"

(Man hinner associera Dragan till Dragon, Drake, Dragen (!).
Allt möjligt under två minuter faktiskt.)

"Ingen aning. låter som en man iaf.
Nu sitter jag i en jättefåtölj.
Och kommer inte att resa mig
för den är så skön."

Det är konstigt hur illa man kan må.
Över någonting som egentligen är roligt.
Och ofarligt.

Dragan var en vänlig man för övrigt.
Skakade hand och pratade som jag.
Och hade stora bruna ögon.
Och ingen som helst humor.

Trodde jag och fick panik. Det var det jobbigaste.
När jag insåg att mina kvicka kommentarer inte fick respons.

Dragan skrattade nämligen ljudlöst!
Märkte jag efter några minuter
av brutalt, desperat isbryteri försök.

(Måste även påpeka att när jag körde med en tant i klippan mådde jag dåligt hela vägen.
Men med den här mannen så var det bara som att det sa KLICK.
Som ett säkerhetsbälte! Ser ni hur besatt jag blivit av att det var så kul!?)

Och om det var någon som var lugn som en filbunke så var det han.
Själv var jag hyper.
Och pratade och skrattade och slog knät i instrumentbrädan.

"OJOJ!" utropade jag glatt och nickade förstående
När jag försatt bilen i medvetslöshet.
Eller bromsade in oss i vindrutan
Och han förklarat vad jag höll på med.

Eller när jag låg i 35 på en 30 väg. (OJOJ!)
Utan att jag märkte det, utan glatt förklarade för mannen att:
"Här är det 30! För här är en skola! Jorå!"
Kära nån.

"Nu tar jag över för att visa hur du ska göra
med kopplingen och bromsen i det här läget!"
sa mannen och pedalerna försvann under mina små fossingar.

"Jahapp!" tänkte jag glatt
"Nu ska vi se här!" och kikade ner på hans små fossingar.
Vad jag inte tänkte på var att han inte hade någon ratt.
Det hade han faktiskt inte. Ingen ratt alls.

Ratten hade ju jag.

Som tur var kom jag på det RELATIVT snabbt.
Han behövde aldrig märka något.

Men jag tycker man ska ta upp de bra sakerna OCKSÅ.

Som att jag...

Jag tittade i döda vinkeln!
Jag körde inte mot rött.
Jag körde inte över gamla tanter.
Jag glömde inte att blinka.
Jag tog oss levande ur den värsta trafiken (Halv fyra en onsdag).

Och när vi parkerat utanför igen.
Sa han att jag skulle andas.

Och jag försäkrade oss om att vi levde.

Kommentarer
Postat av: Fadren

Duktig är du! Ägg under gaspedalen sa man på min tid.

2010-04-14 @ 19:03:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0