Cynisk jävel

Vi nöjde oss aldrig med mindre, du och jag.
När de andra kom in med sina skrynkliga papper
kom vi in med foton och filmer och musik.
Med teater och inlevelse.
Vi nöjde oss aldrig med mindre.

Det var skönt att få skina.
Att få stå framför alla och veta att man gjort något bra.
Även om det inte VAR bra, skapade man det...
Gjorde det... till någonting bra.

Jag vill bli skådespelare. Du vet att det är sant.
Jag vill ta upp den tråden igen.
Den röda pulserande brinnande tråden.

Att få vara i samspel med en annan människa.
Och få ut allting och vara den enda som vet att det är på låtsas.
Alla andra tror att det är sanningen.
Om de inte tror det så kan du lägga ned.

Jag är rädd för att tappa greppet
Så jävla rädd att jag kommer
glömma bort hur man gör.
Jag måste använda min kreativa förmåga igen.
Den börjar slockna, förtvina...

Spelar ingen roll vem jag spelar mot.

Men jag vill spela...

Och jag vill spela nu!