Cynisk jävel

En gång var du rebell.
Du hade svart hår och slitna jeans.
På den tiden då det inte var mode.
På den tiden vi inte visste vad mode var.

På den tiden vi skrev med svart spritpenna över våra nakna kroppar.
Vi älskade utan ord.
I en explosion.

Bilden av den kalla ölflaskhalsen mot dina rödmålade läppar.
Har etsat sig fast på min näthinna.
Vi gick bortom det omöjliga.
Lämnade märken på himlen.

Varje kväll med dig var en saga.
Varje sekund ett alternativt slut.
Valmöjligheten.
Då vi inte visste vad vi ville göra.
Gjorde vi allt.

Och alla cigaretter mot förkastliga lår.
Alla broar vi brände.
Tomheten efter att vi gått.
Lugnet efter stormen.

Saknaden efter våra andetag mot deras nakna hud.

Du var en skärva.
Någonting oförklarbart.
Oförsvarbart.

Men jag lärde dig älska igen.

Får jag...
Får jag lära dig om igen?
Kom.
Kom...

Ge dig av med mig.

Vi behöver inte packa våra väskor!
Vi går innan världen hinner vakna.
Allt vi behöver bär vi i mina fickor.
Tar första flyget in mot solen.
Alla ord jag ville dela med dig är redan tagna.

Kom.
Vi ger fan i allt.
Vi låter allting ligga som vi lämnade det.
Bland trasiga glas, rök och damm.
Vi låter morgondagen ta det.

Bry inte ditt huvud.
Kom, vila mot mitt bröst.
Låt mina andetag påminna dig.
Lägg ditt huvud i mitt knä.

Sen tar vi tåget mot Berlin.
Nakna, fuktar läppar med morgondaggen.
Vaknar med gryningen i ryggen.
Du ska se att allting blir bra igen.

Får jag lära dig...

Får jag lära dig älska om?

Helgens dilemma:

Hem ?
Öl ?
Hem ?
Öl ?
Hem ?
Öl ?

Hem OCH öl ?

Hurra!<3

Idag var det så kallt så att fingrarna förbannade mig över rökandet.
Idag lyssnade man inte på små fingrar.
Det var introduktion och kaffe.


Sedan kom en kvinna hit.
Hon intog min fåtölj och var allmänt hemtrevlig.
Jag bjöd kvinnan på tée.

Kvinnan bakade syltkakor
som var de godaste syltkakor jag någonsin ätit.
Vi åt kakor och var allmänt hemtrevliga.

Det var en hemtrevlig dag idag.

Sur.
Kyla.
Försenat tåg.
Missad buss.
Snö.
Gnabb.
Ingen lunch.
Komma hem.
Räkningar.
Ångest.
CSN.

Upptäcka att vi jobbat med fel arbete hela dagen.
Jobba hela dagen imorgon också. Igen. Samma saker.
Få höra att man har PMS.
För att man för en gångs skull säger ifrån.

Skjuta nån?
Ja.

Sparka in kulorna på nån?
Ja.

Skrika och gråta?
Nej.

Våldsmörda?
Ja.

Att sätta en till tatuering
på din fantastiska kropp.
"Det är som att kasta en hink vit färg
på en picassotavla."

Vid Stockholms kajer
där stormar piskat
där nya vågor stänkt
har fyrar slocknat och frågor dränkts
Här kommer dekadenser
faller ner i spasmer
Vi skålar i champagne
Vi säger inget till varann

Imperiet



Tack för igår. Det var fantastiskt över förväntan!
När man vaknar och har en känsla av att man gjort nåt dåligt.
Men ändå mår så bra... Då vet man att man lever.

Jag drömde om att jorden gick under igen.
Jag förstår inte varför jag drömmer det så ofta.
Kan någon berätta för mig hur det kommer sig?
Förra gången var det flygplan som föll från himlen.
Inatt var det någonting annat. Ganska vackert men skrämmande.
Så som döden ska vara.

Låt mig få leva.
Låt mig få höra de sista andetagen.
När murarna rämnar och askan sprids med vinden.
Var det din kropp?
Var det din aska?

Och ljudet när jorden går under...
Är som musik för hennes själ.
Jag har så svårt att sätta ord på det ljudet...
Men du har säkert hört det.
Du har säkert hört det förut.

En banbrytande sifferkombination.
Av ettor och nollor.
Systemet fungerar inte längre...
När fåglarna lämnar himlens trygga kropp.
Var är de nu?

Det måste ha gått för långt...
Vi måste ha gjort något fel någonstans.
När gräset grånar av askan.
Oförlåtligt.

Fasadernas sprickor sprids som en löpeld.
Vi ser varandra när väggarna rasar.
Ser varandra som vi aldrig sett varandra förut.
Nakna.
Men det är försent.

Panik bryter ut och alla ihopsydda läppar säras.
Genom eld och rök faller människor ihop.
I skrikande, gråtande högar.
De skriker på en Gud jag aldrig känt.
Om förlåtelse... Om synder...
Jag hör men förstår inte vad de säger.

Städer släcks ned. Marken rämnar.
Och slutligen tystnar ropen.
Som djur... Vi stirrar på varandra under tystnad.
Var det din kropp, din aska?

Det spelar ingen roll. Jag vill leva.
När mörkret omsluter världen.

Idag var jag vuxen och fattig.
Inga pengar kvar.
Det innebär att man köper vitkål och morötter.
Och bygger soppa hela eftermiddagen.

Linsgryta och soppa.

"Feta människor är onda människor."

sa de på tv nyss. Jag skrattade.

Tack för igår i alla fall! Och idag!

Och hur ska jag klara ölsafari på lördag utan pengar...

Idag har jag både rensat avlopp och bakat bröd.
Mystisk kombination?
Inte alls.
Som en Shemale.

Jag har även handlat och varit på gruppmöte.
Imorgon kommer det folk hit.
Och tittar på film och lagar mat och sover.
I helgen kommer det folk hit.
Och dricker öl.

Katten ramlade nyss i sin vattenskål.
Och blev rädd.
Jävla idiot.

Det är för mörkt för det här...

Idag lider jag av vuxenångest.
Jag fyller 20 om 135 dagar.
Det är då man slutar vara tonåring.
Det är sant!

Jag föddes för 7 170 dagar sedan.
Kan det stämma?
Det låter inte alls mycket.
Min pappa föddes för 18 791 dagar sedan.
Det låter inte heller mycket.
Ändå känns det som att man har döden framför sig.
Är inte det sjukt?

Åskar föddes för 7 765 dagar sedan.
Vad liten han är...
Vi föddes på en fredag, båda två.
Det är fantastiskt beräknande av oss.

Mamma och jag är Metall.
Åskar och pappa är Jord.

Kul man kan ha med en dator.
Det började med vuxenångest.
Men nu sitter jag nog mest här för att jag inte orkar städa.
Bläh.

Hon hade slutat använda sina ord.
Ord var överskattade hade hon lärt sig nu.
Ord vände ut och in på människor, ord provocerade,
ledde till missförstånd, ord förstörde förhållanden, sårade och skavde.
De kunde sätta sig som små svarta djur längst in i själen
och gnaga tills man förlorade sitt förstånd.

Ord är makt.

Ord är idioti.