............

Men åh.

Sluta döma mig.

Jag är ju bara trött.

Damen i fråga

Idag skulle Sanne handla på systemet.
Hon fyllde 20 igår.
Idag var en stor dag för Sanne.
Sanne var snäll och skulle handla på systemet till mig också.
För Sanne är snäll. Helt enkelt.
Och jag uppskattar Sanne.
Hur som haver...
Sanne fick inte handla på systemet.
För jag var med.
Jag förstörde Sannes stora dag.
Och mår dåligt.

Jag har alltid fått vara med när människor handlat på systemet.
Men inte just idag.
Just idag såg jag väl allmänt kriminell och 19-årig ut.

Damen i fråga sa att "Eftersom det är så pass mycket alkohol det handlar om!"

Det tragiska var att det mesta av alkoholen var min.
Damen i fråga menade alltså indirekt att jag är alkoholist.
Damen i fråga tycker att tio öl och två flaskor vin är mycket.
För mycket för att tillhöra en människa.

Jag undrar vad Damen i fråga har för alkoholvanor.
Min teori är att damen i fråga är en bitter dam.
Som kanske aldrig drack alkohol som ung...
och aldrig förlorat sig själv i onykterhetens sköna dimma.
Därmed visar ett stort hat gentemot unga kvinnor som ska köpa alkohol.

Vi skulle ha tagit den andra kön, helt enkelt.
Den med en ung omoralisk man i.
Han hade nog uppskattat tanken på två unga damer,
dimmiga av alkohol och brist på omdöme.

Men vi tog kön hos Damen i fråga.

Förlåt Sanne. Förlåt.

A B C

Hurra!
Ett enormt lugn infinner sig.
Varför vet jag inte.
Det kanske inte borde göra det.

Jag har nämligen mycket att göra.
Ni vet, så där mycket att man nästan borde drunkna.
I ångest, allra minst!

Men det gör jag inte.
Är det det här de kallar ett smått apatiskt tillstånd?
Att man förtränger allt som borde göras.
Och mår bra ändå !

Jag gillar det.

Kanske borde göra det till en vana ?
Men jag har hört att det är farligt.
Att göra så för ofta.
Man får liksom ingenting gjort någonsin.
Inte ens fantastiska saker.

Då känns det på nåt sätt inte värt det.










Fräls mig

Åh, fräls mig.
Fräls mig, du sköna.
Jag som lever i synd.
Som har orena tankar.
Fräls mig från ondo!

Jag ovärdiga människa.
Rädda mig.

Ta emot min fallande kropp.
Håll mig och...
Hör mina orena ord.
Möt mina synder.
Omfamna mig i det mörker
jag skapat, av dekadens.

Fördöm mig i evighet.
Först efter.

Först efter du levt mina synder.


Vem ?

Vi som var rena som nyfallen snö...
Vem tog dig under sina vingar sen?
Vem lärde dig alla fula ord?

Vi som vandrade över spåren.
Längtade efter allt och ingenting.
Vi behövde inget mera.
Kvällen gav oss redan allt.

Jag önskar jag hade förmågan
att låta mina ord klä känslan.
"Kan det vara det här de skriver alla böcker om
tänkte jag"?

Det kom någon den där kvällen.
Någon som tog dig i sitt försvar.
Som slöt sina armar om din rena kropp
och någonting brast i ditt bröst.

De sa att de skulle ta hand om dig,
och ge dig den kärlek ingen annan kunde ge.

Jag som gav dig allt jag hade.
Vem gjorde dig så ful?

RSS 2.0