Cynisk jävel

Om vi hade varit välsignade med bredband hemma när jag var liten.
Och webcamera. Och visste vad bloggar var för någonting.
Då hade jag varit riktigt illa ute.

För man tänker ju inte riktigt stabilt när man är liten.
Och man gör ju dumma saker.
Och allas högstadie-feeling bara bråkar på.

Och jag tittar på alla små trettonåringar som videobloggar.
Och fnissar. Och jag dör lite inombords. Just för att jag känner:
"Hjälp! Det HADE kunnat vara JAG!"

Och sen visar de pervesioner i kameran.
För de är små men de känner sig stora.
Och vill in i vuxenvärlden. För inget annat räknas.
Och hur snabbt går det inte då.
Med en herre på 37 år på andra sidan Sverige.

Snabbt går det.

Och de "växer upp".
Men egentligen kräks de.
Innerst inne.

För de vet ju vad de gör.
Egentligen.
Och det är så lätt att falla dit när man är tretton år.
Egentligen.

Mina barn. Ska inte ha bredband.
De ska ha modem. Som de bara får använda efter klockan sex.
Och bara tio minuter.
Och inte ha nån egen dator.
Kanske en gammal. Som de kan spela flipper på.

Inget annat.

Det känns sundast så!

"Jag har ju allt jag behöver.
Jag tar en kölapp och väntar på sånt som blir över."


Allt handlar om pengar.
I varje jävla hörn.
Handlar allt om pengar.
I slutändan är det allt som räknas.
Har du råd?

Sa att jag ville ha en liten gubbe.
Som bor i skogen.
Och bara äter bär.

Vi skulle plocka svamp hela dagarna.

Lyssnar lite svensk punk istället.
Tänker på lagar.
Hur sjuk världen är.
Och att vi lever i den.
Och inte förstår varför.
Och ändå ska vi lära oss lagar.

Känns ovärt.

Fröna växer sakta under ytan...
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt!
Först när bladen börjar synas
Kan man se att det är ogräs överallt...

Men om man tittar bort
Inget hör, inget ser
Hur vet man då?
För hör man inget, finns väl ingenting!
Och det, man inte ser, finns säkert inte till...

I mars har du fortfarande tid...
Du kan ta det innan knopparna slår ut!
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut!

I dag tar rasisterna en...
Imorgon så tar de kanske två.
Frankrike tog de med storm!
Vem vet när det är dig, de ger sig på?

Vakna upp!
Fatta mod!
Börja se dig omkring!
Bli inte en av de...
Som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting!

Varje dag föds nya hot mot våra liv!
Varje morgon gör sig bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig...
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran?

Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter I världen utanför...
Står bara litt längre ner I samma hål

Vakna upp!
Fatta mod!
Börja se dig omkring...
Bli inte en av de
Som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting!

De flesta går med strömmen om det går...
De flesta vill ju helst ha lugn och ro...
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot!

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv!
Om du låter det spridas med vinden över världen
Får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp!
Börja se dig omkring!
Fatta mod!
Så du kan säg' till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av de som stod emot...


"Song of Choice", översättning Wiehe.

Och jag har en röd knapp.
På min halsduk.

Och ringen glänser på hennes finger.
Ikapp med deras tomma ögon.



Är det sunt att stänga in sig.
Och pressa hörlurarna mot öronen.
Så att de nästan blir ett med hjärnan.
Så hjärnan nästan exploderar och vill liksom rinna ut.

Och man vill känna.
Efter.
Fast inte.

Dämpa rösterna. Samvetet.

Imorse fanns det ingen plats på tåget.

Och de ropade i högtalarna.
Men jag förstod inte vad de skrek.
Jag hörde inte.

Jag ramlar.

De varma kropparna var i mig.
Och det gör mig rädd.

Och ibland blir jag så jävla destruktiv.
Jag gjorde pannkakor. Och var nära att smälla tallriken i stengolvet.
Utan anledning.

Bara PANG BOM KRASCH.
Jag gjorde det inte.

Men jag ville.
Och jag vill.

Jag vill dricka en helvetes massa sprit.

Jag vill bli barn igen.

Jag vill inte ha ansvar.

Jag vill inte tänka.

Bestämma.

Vara beroende.