Hybris + Kärlek

Du var en skärva.
Någonting oförklarbart.
Oförsvarbart.

Men jag lärde dig älska igen.

Får jag...
Får jag lära dig om igen?
Kom.
Kom...

Ge dig av med mig.

Vi behöver inte packa våra väskor!
Vi går innan världen hinner vakna.
Allt vi behöver bär vi i mina fickor.
Tar första flyget in mot solen.
Alla ord jag ville dela med dig är redan tagna.

Kom.
Vi ger fan i allt.
Vi låter allting ligga som vi lämnade det.
Bland trasiga glas, rök och damm.
Vi låter morgondagen ta det.

Bry inte ditt huvud.
Kom, vila mot mitt bröst.
Låt mina andetag påminna dig.
Lägg ditt huvud i mitt knä.

Sen tar vi tåget mot Berlin.
Nakna, fuktar läppar med morgondaggen.
Vaknar med gryningen i ryggen.
Du ska se att allting blir bra igen.

Får jag lära dig...

Får jag lära dig älska om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0