Cynisk jävel

Ni vet ett sånt där som får nackhåren att krulla sig.
(Krulla sig. Det är ett uttryck som låter så fruktansvärt äckligt.)

Men jag har liksom inte haft någonting nackhårskrullande i mig på sista tiden.

I natt låg jag och högläste "Vem ska Trösta Knyttet" för min sambo.

Jag tror nog att han tyckte att det var lite fint. Jo då.
Jag själv tyckte det var så fint att jag grät en skvätt.

"Herregud! Vilken inlevelsefull berättarröst!" tänkte jag och kunde se mig själv

sitta i soffan med framtida små barn och läsa typ Momo.

Precis som mamma gjorde för mig och brorsan när vi var små.
Jag förstod för övrigt inte ett skit av den boken när jag var liten.
Ingenting. Till och med att hon hette Momo ställde till det för mig.
(Mormor? Nää... Momo... Mormor...?)
Men det gjorde ju ingenting. 

För det var ju en sköldpadda med. Det var roligt!
Sköldpaddor är i regel roliga.

Nästan lika roliga som Myrkottar. 
Men bara nästan.

(De säger att det heter Myrkott. En myrkott flera myrkottar?)

Hur som haver. Så Tröstade vi Knyttet igår och sedan googlade jag snabbt upp Mårran.

Varpå sambon utbrister "HON HAR JU INGEN SVANS!" 
Svans? Vadå svans, tänker jag. 
"KNYTTET BET HENNE I SVANSEN! MEN HON HAR INGEN SVANS!"

Klart hon har svans. Men den är ju bakom henne.

Ibland får man ha överseende med sambosar. Som inte förstår att svansar

I regel sitter bakpå saker. Och inte är placerade på magen.

Jaja.

Knytt och Skrutt mår bra i alla fall. 

Och ... Är aldrig rädda mer!