Cynisk jävel

"En vacker dag emelleritd tog jag min första sil då öppnas mina ögon och jag skådar
Bland alla stackars jävlarna som åker runt i bil... och bor och dör och äter i en låda!
Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin som sprang iväg och köpte sig en fylla!
Jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin som jag hade i små kapslar i en hylla"


Så... Det här jobbet är rätt tufft för mig.
När det kommer fram en missbrukare. Och tror att jag föraktar honom.
Det är det sista jag gör.

Jag känner mig som en hycklare.
När jag måste täcka över deras logga.
Och gå iväg.
När jag ska röka...

Jag träffade en rasist idag.
Först blev jag tyst.
Sen höjde jag rösten.
Och sa att det du säger nu...
Gäller inte alla.

Hon blev tyst. Och sa Nej...
Har någon vågat säga någonting innan?

Jag träffade en man med brutalt mycket skägg.
Som bara ville prata.
Som blev glad. Över att bli stoppad.
Han hade inget möte att gå till.
Han hade inte bråttom.

Hans vänner hade dött av droger.
Och överlevt droger.
Han tackade. Tackade. Tackade.
Vi med. Tack. Tack. Tack.

För att du gav oss tiden.

Träffar så mycket människor.
Så många intressanta människor.

De som tigger pengar. Och jag inte ger.
Tror att jag föraktar även dem.
Det gör jag inte.

Inte alls.

Jag har fått lära mig att man sopar problem under mattan då.
Det löser ingenting. Han överlever dagen. Och du överlever veckan.
Då det dåliga samvetet tystats.
Men sen?

Erbjuda hjälp till socialen.
Annars önskar jag dem en trevlig dag.
Eller pratar en stund.

Tack. Säger de ibland.
Och jag tack.

För att du gjorde min dag.
Lite... Lite... LITE trevligare.