Fall

Tänkte väl att om jag parerar lite med bordet bakom så står nog stegen kvar.

Det gjorde den inte.

När jag kravlade mig ned de första stegen kände jag att stegen liksom fortsatte. Med mig på. Tänkte spontant att det här går ju inte. Om jag följer med stegen ner så dör jag ju. Så jag kastade mig fram, försökte få grepp om någonting som inte fanns. Kasade ned genom hålet.

Fick tag om kanten. Hängde där och dinglade ett tag. Tänkte att det här var ju inte så jävla bra. En halv sekund funderade jag över om jag skulle klättra upp eller falla ner. Sen släppte jag taget.

Minns inte riktigt själva fallet. Minns bara att jag slet av mig alla mina kläder. Tänkte att om jag är trasig så måste de av när jag ännu kan. Det måste underlätta. På något sätt. Sen la jag mig ner på golvet. Kände efter om jag var hel. Rimligt hel ändå. Rimligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0