Cynisk jävel

Jag vaknade imorse av att solen lekte i mitt ansikte.
Och att det låg en katt på min mage och pratade.
Som om hela världen visste att jag skulle gå upp nu.
Att det var dags nu.

Att det var sommar och snart färdigt.
Att allting skulle lösa sig.
Världen visste att jag hade hembakat bröd i skafferiet.
Och ett nystädat kök.

Och lunchen var redan gjord, tentan skriven, katten matad.
Jag gick ut till bussen, tände en cigg.
Kikade upp mot solen. Och bara levde några sekunder.

Men solen gick och la sig. Och min mentalitet med den.